Min första natt på Harris tillbringade jag på detta vandrarhem. Trots frekventa varningar utlöste mina rumskamrater brandlarmet med duschångan och brandkåren fick komma av formalitetsskäl. Även 12 år senare minns jag fortfarande exakt hur jag satt vid fönstret och såg dem när det tysta blå ljuset kom över kullen och tänkte att det måste vara underbart att bo här. Om till och med brandkåren arbetar med en sådan utsikt i bergen.